Ekonomin och politiken är samhällets profana fetischer. De har ett självständigt liv, oåtkomligt från individen och dennes fria vilja. Förhållandet mellan dessa och individen är ensidigt. Filosofin här kommer i bilden enbart för att rättfärdiga detta omvända förhållande. Därför utövas filosofin inom akademin - en av systemets institutioner - och kontrolleras järnhårt. Akademin blir ett fängelse för filosofin. Annars har filosofin ytterst begränsade möjligheter och rum att utövas och fritt studeras i det stora samhället.
Vetenskaperna - fysik, matematik, biologi - beordras ibland att engagera sig i de frågor som de inte har möjligheter att behandla. Inom dessa vetenskaper finns det bestämda parametrar och även bestämda metoder att hantera sina objekt. I matematiken är de allmänna räknesätten och siffror. Allt ska förvandlas till siffror för att kunna bli behandlad i givna matematiska operationer. Matematiken ligger till grund för rådande ekonomin, sociologin och inte minst för politiken. Alltså Descartes’ drömmar har gått i uppfyllelse.

Det Descartes formulerade i fråga om skapandet av en matematisk naturvetenskap som skulle täcka alla verklighetsområden, till och med filosofin och moralen kan snarare uppfattas som en formulering som stämde bäst överens med samtidens ambitioner att ge det största möjliga utrymmet åt den rationella och empiriska världsbilden. Att skapa en gigantisk maskin som kan sköta allt och kartlägga dem och deras funktion och utöva full makt över dem.

De kvantitativa vetenskaperna är våra reflektioner på omgivningen, till och med på motoriken hos våra egna kroppar, men i sig har de inget att säga om de kvalitativa företeelserna, fantasier, utopier, drömmar, längtan och kärlek, inte heller med dessas uppfyllelse.

Det vetenskaperna reflekterar riktas mot det utomstående och kan nödvändigtvis dechiffrera tingens lagbundenheter. Men filosofin å andra sidan studerar det kvalitativa, subjektiva, som nödvändigtvis kommer inifrån jaget och själen, och ställer inga absoluta gränser på sig, inte heller på människan och på själen. Hur filosofin kan formulera rutiner och fastlagda metoder när den inte handskas med fasta variabler och inte heller har några givna och bestämda instuderingsföremål. Därför avskyr det moderna samhället filosofin.

Om vetenskaperna vill överge sina främmande karaktärer och ta avstånd från att reducera människan till tingen, så måste de styras av filosofin och komma i en harmoni med den, som det är fallet i det stora hela. Det måste alltid finnas utrymme för människan och för filosofin att komma med osjälvklara, orelevanta, och betingade grundsatser som kanske inte är inbyggt i de givna vetenskapliga discipliners natur.
Problemet (utifrån mänskligt perspektiv) uppkommer när till exempel ekonomin vävs samman av en massa fasta regler och rutiner som senare får formen av en självständig företeelse, en maskin med bestämda funktioner som har ambitionen att sluka i sig allt, även människan. Människan, som det är fallet nu, blir infogad i denna maskin och blir en kugge i dess metabolism.

Så är fallet även för politiken i dagens värld. Politiken får sin näring av rådande ekonomin och är djupt beroende av ekonomiska faktorer. Politiska ideologier och aktörer är bara till för att avläsa och tolka ekonomiska svängningar och ge uttryck i enlighet med ekonomins lagar. Detta kallas realism. Det dummaste i politiken är att utmana maskineriet; det är att utmana verkligheten.

Så är det inte konstigt att individen reduceras till sin kropp och hans önskningar tolkas i "välfärden". Och välfärden besvaras av ekonomiska och politiska faktorer. Så långt kan vetenskaperna komma i filosofins frånvarande.

Det är inom filosofin som människans visioner, längtan, utopier, drömmar, dubbeltydigheter och dunkelheter - som inte nödvändigtvis kräver exakta, matematiska, laboratoriska svar - behandlas. Men däremot ämnar vetenskaperna omformulera frågorna med kvantitativa metoder, helt enkelt för att kunna besvara dem.

Människan kan bli den hon borde vara om hon låter sig vägledas av filosofin och filosofiska frågor. Det är ju dessa frågor som SKA prägla även andra vetenskapsområden. Vetenskaperna utan filosofins närvarande är matematiska och kvantitativa operationer som med nödvändighet urholkar människan.

Det rationalistiska och empiriska samhället förnekar allt som det inte kan ”begripa” med dess avgränsade matematiska metoder. Allt som inte kan behandlas rationaliseras bort från mänsklig tillvaro. Livet reduceras till det givna, beräkneliga och kalkylerbara. Tveksamhet, grubblande, oklarheter i tankar, känslor, visioner avråds brutalt. På så sätt försvinner grunden för all mänskligt tänkande och kännande, som driver henne igenom hennes vaga och naiva passioner, drömmar, imaginationer och fantasier, utopier, känslor och kärlek. Allt som omger henne är råa, färdiga fakta som påtvingas henne, utan att ge henne en chans att utöva sin frihet och agera utifrån sitt specifika, kreativa ambitioner.